Ja, då händer detta om man har rottisar i familjen :-) Min pappa är galet rolig ibland... när Leo bjöd in till Harry Potter middag på Gotland, så uppmanades alla att vara finklädda. Morfar skulle ha slips eller fluga. Men han hade ingen med sig, så man "tager vad man haver". Barnen skrek av skratt och Wesley som är konstant hungrig spanade in godbiten direkt. Så till förrätten som bestod av "trollstavar med ost" så knep Wes flugan!

Nu ska jag bjuda på sommarens i särklass godaste sås! Passar utmärkt till grillat lamm och kyckling. Passar nog egentligen till allt, bara att testa. Receptet kommer från min kompis Elin, som nämde över en kaffe på jobbet. Och oj säger jag bara... När man väl gjort den en gång, så blir den en klassiker :-)

Ingredienserna är enkla: '
Soltokade tomater
Vitlök
Basilika
Creme fraiche / yoghurt / gräddfil

Blanda som du själv gillar, mixa eller välj strimlade tomater om inte har tillgång till mixer. Ta så mycket basilika som du tycker är lagom! Och börja med en halv vitlök (solo) för den blir starkare när den stått till sig lite.

I veckan grillade vi lamm och åt med en härlig festaostsallad, och till det såklart "den goda såsen" med ekologisk odlad rubin-basilika. Sjukt gott! Basilikan köpte jag i en handelsträdgård för hela 20 kr, stor som ett träd var den också. Den ska med hem från GOtland och växa i min kryddträdgård, köpte också en kanel-basilika. Spännande!

När jag var liten visste jag allt. Kändes det som. Alla frågor fanns det svar på, även fast svaren ibland förvirrande mig. Idag vet jag bättre. Det finns inte svar på alla frågor, även fast man önskar det. Det finns inte heller något svar på varför grymma saker sker eller varför vissa drabbas av förlust som är så oerhörd så att man inte kan förstå...

I Norge finns det många många människor som sörjer djupt just nu. Barn, barnbarn, syskon, vänner, skolkamrater, grannar, mammor, pappor och medmänniskor som har mist någon. Många har också mist tron på en god värld och det är också en ofantlig sorg. Vi kan inte skydda oss eller de vi älskar, hur vi än önskar det. Läser ungdomarnas berättelser, de som överlevde. De skriver att de uppdaterade Facebook och Twitter medan skottlossningen pågick, innan de meddelade sina föräldrar... Hur blev världen så här? En medievärld där nyheter färdas i blixtens fart och att uppdatera sin status på en mediaportal är det viktigaste av allt? Eller är det av hänsyn till sin familj, sina vänner som man lägger ut det där? Är det en tröstande tanke att läsa att "jag lever än men en galning har skjutit massor av mina vänner". Hur mår man när man läser något som det som anhörig?

Jag har genomlevt sorg, tro mig. Jag vet hur det är att vänta på besked om ens barn ska överleva eller inte, jag vet också hur det är när man mister någon nära, jag vet hur man ska prata med barn om döden. Det är ingen kunskap jag vill ha men den finns där. Det gör också mig rädd för att ett mediesamhälle är på väg att ta över vårt sanna jag. När ett tangentbord gör att du kan utbyta tankar med andra liksaninnade världen över, utan att någonsin mötas. Att det kan skapas förtal och rykten, att man tappar fotfästet och känner gemenskap med andra som är lika illa ute. Jag har sett det hända i hundvärlden. Skriker man högst, är det man säger sant. Säger man inget är man skyldig till vad som helst. Vad hände med vår förmåga att vara kritiska och våga stå upp för rätt och fel? Jag säger inte att jag tror att detta kunnat stoppas för att någon sa ifrån, men det är en läskig tanke hur påverkade vi kan bli.

Vilken ofantlig förlust detta är för världen och för mänskligheten. Att se bilder från Oslo där byggnader är raserade och folk skadade av bombattentatet och sedan bilder på döda barn och ungdomar som ligger utspridda över ön. Nej, världen är inte alltid rättvis eller god.

Man kanske borde skriva ner alla roliga citat från barnen? Min kollega på jobbet sa just det för ett tag sedan, kanske skulle man bli författare? Med inspiration från de små vilda barnen så kan mycket ju hända, det gäller bara att skriva ner det snabbt. Tänk vad roliga saker de säger! Leo framförallt, han är en riktig citatspruta. Här kommer lite smakprov:

Leo: -Mamma, vad är en pensionär?

Jag: -Ja, när man har jobbat i hela sitt liv och tjänat in pengar till staten så får man vara ledig när man blir lagom gammal. Så man kan ha roligt och göra vad man vill, som tack liksom.

Leo: - Finns det barnpensionärer? Jag vill ansöka om det. Det verkar ju hur bra som helst!

Linn vill inte äta sin mat. Vi har diskussioner om att det är viktigt att äta om man vill bli stor.
-Mamma, om jag äter upp min mat, får jag långa tuttar som dig då?

Leo ska åka iväg med mormor Camilla & morfar över helgen. När vi ska skiljas åt kramar jag honom hårt och säger:
- Lilla hjärtat, jag kommer sakna dig. Vill du att jag ska hämta ett gosedjur som du kan ta med och krama om du blir ledsen?
-Äh, det behövs inte mamma. Jag har ju mormor, hon är jättegosig!

Oj vad länge sedan jag kände mig insiprerad  att skriva här. Men nu efter en veckas semester så är jag faktiskt lite sugen på att plita ner några rader! Det känns ju lovande, får se hur länge det håller i sig...

Just nu semestrar vi på Gotland, 6 människor och 4 hundar. Med i bilen har vi en himla massa bebisar (Linn måste ha med ALLA), en väska med utklädningskläder, alldeles för mycket kläder och en himla massa annat onödigt. Tur att vi har släp!

Förra året när vi var här, så var det otroligt varmt och det var som att vara på utlandssemester. I år är vädret mer växlande men det gör inget. Det är varmt och fuktigt och känns som sommar i alla fall. Just nu sitter jag inne och hör åskan mullra och blixarna lyser upp himlen, mysigt!

Efter en härlig middag bestående av grillat lamm, avocado & fetaostsallad, viltlöksstekta bönor och sås av soltorkade tomater (har ett sjukt gott recept), så tog vi en tur till kalkbrottet med hundarna. Det är en skön promenad och så vackert där. Vi såg en fantastisk himmel med strålande sol bakom ett moln på vägen dit, faktiskt helt gudomligt...

    
Hundarna ser lite glada ut när de ser kalkbrottet och man måste hålla i så de inte bara kastar sig i, det är ju en ganska vass kant innan vattnet...